Brasse

Det var andra gången jag fick se dig inatt. Denna gången var det annorlunda, fast ändå inte. Jag jobbade på en svensk restaurang någonstans utomlands och allt kändes helt konstigt, jag hade hämtat potatis i potatiskällaren eller något och när jag gick tillbaka upp i köket och vände mig om så stod du där. Känslan var så jävla verklig, jag blev livrädd och helt lycklig samtidigt. Du sa ingenting, du bara stod där, och log. Kollade på mig som om det såg skitroligt ut att jag bar på en säck potatis. En annan människa tog säcken ifrån mig och jag fick inte fram ett ord, försökte ta på din arm för att se om det verkligen var verkligt men du backade bara. Jag fortsatta vifta med händerna för att försöka fatta men det gick inte. De andra såg dig inte utan bara gick förbi. Jag fortsatte in i köket och du följde efter, vid min sida. Fortfarande inte ett enda ljud från dig. allt ljud var borta, man hörde inte folk som pratade, ingenting. Bara du, din blick och ditt leende. Så verkligt.
Hjärtat, saknaden av dig försvinner aldrig. Allting i Göteborg påminner om dig. Jag hade behövt dig så mycket nu.. Och inatt så hjälpte du mig med att bara vara där. Det behövs aldrig några ord. Det enda som behövs är att det finns någon där. Och min skyddsängel är du, Sanna Lange. <3

Kommentarer
Postat av: Emelie

Göteborg, är hon! Vart man än är, så är det hon.. Saknaden kommer aldrig lämna!! <3

2010-09-27 @ 14:55:51
URL: http://www.metrobloggen.se/ungmammasoker

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0