Kärlek & Revolt.

Fick mitt tredje jobberbjudan idag (för våren alltså.) - Det andra som jag var tvungen att tacka nej till. Känns verkligen hemskt att tacka nej till jobb, och speciellt när man inte har skrivit kontrakt på den restaurangen jag har jobb på. Men med tanke på att den ligger uppe i ljungkile (och jag börjar imorgon) så får jag ju ett sånt när jag kommer dit. Eller jag ska försöka tänka så i alla fall. Är hur som helst lite osäker när folk bara säger.. Behöver papper på det! Ångrar lite kanske att jag inte tog det ute i stenungsund, men hoppas att jag inte gör det efter denna kaotiska helg.

- - - -

Svar till "Tobbe" som komenterade mitt inlägg igår:

"Om du inte kan sluta tänka på någon, så är det kanske meningen att den personen ska finnas i ditt minne.
Det är okej att tappa bort sig då och då...
Har en känsla av att du hittar tillbaka, du vet vad du vill och måste därefter.
Hang in there!"

Det första du skriver, det stämmer. Det har man ju märkt sedan en längre tid..
Men att det där med att jag hittar tillbaka och vet vad jag vill..
Hittar tillbaka kanske jag gör någon gång, men vet inte till vilken väg. För just nu är jag inte så säker på vad jag vill, utan velar och känner mig som en yr höna. Jag låter helt dagarna bara rulla förbi, orkar inte engagera mig till att påverka dessa dagar. Tar dagen som den kommer och orkar helt enkelt inte fånga den.
Det är föresten skönt att veta vems hjärta dessa ord kommer ifrån, det värmer verkligen.

Nämen tjena! Ett tag sen va? Ja, det var det.. Nästan en månad sen. Saker och ting har hänt så jag har inte haft någon lust att varken blogga eller tänka. Det är väl fortfarande så, men jag har försökt att ta tag i mitt liv nu i alla fall. På måndag är bergavningen för Sanna.. Och jag vet att det kommer vara det jobbigaste jag har varit med om. Jag har inte fattat riktigt vad som har hänt till 100% förens för kanske en, två veckor sen.. Det tog aldrig mer än en vecka innan vi hördes, när jag var på annat håll, eller hon.. Så nu är det bara.. Fan, jag vet ärligt talat inte.
Jag har flyttat nu i alla fall. Första natten (i söndags) var nog den första natten jag fick ro och verkligen kunde sova, för första gången sen det hände. Men allting känns så konstigt, 13 månader är faktiskt lång tid. Men det kanske var på tiden nu. Känns bara som om jag ger upp allting, försöker fly och att allting ska ordna sig tack vare det. Men jag börjar inse att det inte gör det. Det är många minnen som väcks vart man än är. Det kommer jag tacka för när jag är redo, men det är jag inte än. Och det kommer jag inte att vara på ett bra tag.

Men i söndags när jag ÄNTLIGEN fick drömma om dig så tror jag att jag fick säga det jag har velat ha sagt. Det kändes som det när jag vaknade i alla fall. Jag minns till och med vad du hade på dig. Du hade de kläderna som du hade på din väns pappas begravning, så var så himla fin då. I drömmen skrattade du, minns inte åt vad, men det var ett skratt som var lyckligt i alla fall. Och det är så jag minns dig. Jag minns den sista kvällen du orkade, på valborg, jag tvingade i dig mina ananas bitar jag hade gjort med en sås jag inte kommer ihåg namnet på.. Du var nog den enda som var nykter den kvällen, men du verkade så glad, du ville liksom inte missa en sekund. Du berättade att du och Katti skulle börja dejta igen nu efter eran paus och man såg i dina ögon att du såg så mycket fram emot det. Om typ två veckor skulle det ske från då. När vi alla senare drog på kvällen så glömde ju jag givetvis min mobil, så jag fick springa tillbaka till lägenheten för att hämta den. Och blev du förvånad? Nej, inte ett dugg..

Det gör ondare och ondare för varje dag och jag vill liksom bara tänka att du kommer tillbaka. Men istället är det tvärtom det är jag som någon gång ska komma till dig istället. Nu mår du bra och kan göra precis vad du vill, och jag tror att du sitter längst fram på en beyoncé konsert. Du skulle ju trots allt flytta med henne till USA och gifta dig med henne. Haha.


Puss

Det finns egentligen inga ord hur jag ska uttrycka mig. Det är nog ingen som har några ord. Men jag vet att du förstår hur vi alla känner, vad vi tycker och hur mycket vi älskar dig. I söndags så hade du och jag bott tillsammans i 1 år. Igår skulle du och jag fira det med att gå på GAIS-Helsingborg på gamla ullevi. Den matchen slutade 0-2. Men det spelar ingen roll. Jag fick vara vid din sida istället. Du låg där, vacker som en ängel och jag tror du längtade efter frid. På midsommarafton så ska jag ha en minnesfödelsedagsfest för oss. Jag ska hänga upp en pinata i trädet och slå sönder den för allt jag har. Jag måste kämpa för dig med nu. Den skulle vi slå sönder när du hade blivit frisk.
I fredags så hade du och jag fest hemma hos oss. De flesta av dina vänner var med. Vi fick i alla fall fira in sommaren ihop med dig. Idag så knoppar träden. Solen lyser för dig och till ditt minne om vilken underbar människa du var. Solen symboliserar all den glädje som du gav oss, runt omkring dig, även nu i slutet. Du är och var min bästa vän. Vi fanns för varandra i vått och torrt. Du låg alltid i soffan när jag öppnade dörren och sa "heeeej hjärtat, det är fotboll på tv!" Ditt minne kommer att leva vidare tills vi ses igen, för någon gång gör vi det. Men i mina tankar och drömmar finns du alltid vid liv och strålar solsken omkring dig, och gör oss alla glada, som du är bäst på.

Jag älskar dig, hjärtat. Ingenting kommer aldrig bli sig likt utan dig.