Kärlek & Revolt.

Sitter i "trygghetens land" som jag kallar det. Tryggheten som jag bodde i 17 år. Även om jag, som nu, sitter ensam vid min mors dator, så känner jag mig inte lika ensam. Jag vet att det finns folk på samma plan som mig, även en våning över. Har kommit på att jag inte borde bo själv, för mitt eget bästa. Har inte bott själv sen jag var 18. Fyller 21 om en vecka.. Har haft människor som jag älskar runt om kring mig, och nu är de bara puts väck.. Inte helt och hållet, den enda bor några hållplatser bort, den andra också. och den tredje finns i mina tankar, dag som natt. VART ÄR MIN TRYGGHET?`Här? men jag vill inte vara här. Det känns bra att åka till "trygghetens land" när jag vill. Vill ha ett "trygghetens land" i Göteborg också. Så som det var innan.
Fan vad sjukt allting är. Jag har aldrig sett allting såhär suddigt innan. Inte hittat stenarna som ska ta mig upp. Kan inte kontrollera mig trötthet, min ilska, mina tankar.. Försöker så mycket jag kan för att orka, men faller bara ihop och klarar inte det själv.
och TACK mina underbara underbara vänner som visar att ni finns där med en oförglömlig kram, sms, samtal och tanke. Utan er så skulle jag grävt ner mig helt och inte ens orka försöka.
min katt ligger dessutom nedanför mig och tittar upp ibland. sen så hoppar han upp i mitt knä, går ett varv runt, hoppar ner,lägger sig och tittar upp och fortsätter så. känslan känns så mycket bättre just då, för stunden.