Kärlek & Revolt.

Varför händer allting på en och samma gång? Kan ingenting sparas till senare i livet? Fast det lär ju finnas gott om dem då också. Man kan fortsätta att ha hopp, det är nog nyttigt. Men jag har börjat inse att ingenting blir bra i alla fall.
Ligger i sängen och har knappt inte rört mig ur den sedan jag vaknade klockan 10 i morse (klockan är 15:33 nu).. Försöker hitta minsta lilla ork, men den kommer aldrig. Så här är jag fast. När jag satt och rökte innan så frös jag som en idiot. Tror nog bara det var jag som gjorde det, för alla gick runt med t-shirt och flipflops.
Jag är nog sjuk, eller så inbillar jag mig det bara. Jag har ont överallt och känner mig helt och hållet förlamad nästintill.. Önskar att jag hade dig här, så som det brukade vara.. Vart är du när jag behöver dig som mest?! Folk säger att det skulle bli bättre efter begravningen men jag ser inget ljus överhuvudtaget.. Jag har sagt upp mig från mig från jobbet, som skulle bli min stora chans här i livet, för att börja fokusera på att må bra igen.. Det är en lång väg dit.. Mycket längre än vad jag orkar med.
Jag saknar för mycket. Måste koppla bort mitt liv för ett tag. För det går knappt att andas längre.