allvaligt talat

Jag har verkligen förlorat allt. Min tro, mitt hopp och min kärlek.. Jag känner mig som 14 år igen som tror jag är ful eller något. men så är det inte. Jag vet bara att det är något fel på mig. Det finns en person, som har fått mig, för första gången i mitt liv, att känna på riktig äkta kärlek. I alla fall från mitt håll. För första gången kände jag ett ljus in i framtiden, fick äntligen upp självförtroendet att orka hoppas. och att denna gången inte skulle gå åt helvete. Jag gjorde verkligen allt för dig. Men du såg det inte. jag har aldrig varit så osynlig för någon som dig. förutom i somras, då min värsta tid i mitt liv var igång.. Då jag inte kunde se. Så nu är det kanske jämt upp? fast du leder med 2-1. Det värsta är att om jag känner mig själv rätt, så kommer jag aldrig kunna se någon som jag såg på dig. Jag kommer aldrig veta vart jag har någon längre.. Det kommer bara svårt att veta vart jag har folk efter detta. JAG ÄR SÅ JÄVLA LÄTTLURAD!!!! Alla såg säkert det, men dom sa ingenting. lät mig bara sväva och hoppas.....
Jag har aldrig känt mig så ensam som jag gör nu. och jag klarar inte det. hur gör man för att orka? kan någon förklara det för mig? harregud, jag har bara blivit dumpad, men ändå. DET GÖR SÅ JÄVLA ONT! hur gör man??? hur beter man sig??? hur klarar man detta??? kan någon förklara det för mig. min dröm har gått åt helvete och jag vet inte vem jag är längre. fast jag undrar ju, är det ens värt att lägga ner såhär mycket energi på en person som inte ser en? att ens.. jag vet inte. det är inte värt det. men hur gör man för att inse själv att det inte är det. det är så enkelt att bara säga men inte fatta.. det är så sjukt att jag jämt tror så fel. jag gör fel jämt. och jag kan inte förstå hur fan jag ska klara mig ur detta....... allvaligt talat.

RSS 2.0